Förhållande

Hej
Har ett förhållande med en dam som fått diagnos adhd sedan ca 5 år tillbaka. Vi har varit tillsammans i ca 15år och har barn ihop.
Har länge gått på tå för både det ena och det andra:-) Man får som sagt bita sig i tungan ganska ofta, för det är menlöst att säga emot. Det kan handla om hur man skall packa diskmaskin, att man alltid får ta ett större ansvar för både hem, ekonomi och barn.
Men är man oense så är det alltid mitt fel, har aldrig hört henne erkänna att hon gjort något fel.
Vi har bra perioder i förhållandet och ibland dåliga, man kan känna energin och då får man ta ett steg tillbaka för att inte väcka björnen.
Nu till en fråga, om fler känner igen detta?
Vi hade bra intimitet i början av förhållandet (som dem flesta) men dem senaste åren är det bara jag som tagit initiativ till lite mys i sängkammaren och börjar tröttna på detta ganska kraftigt. Behöver ju inte givetvis ha med diagnos att göra, men upplever att hon egentligen inte tänker så mycket på sex och att det inte är ngt bekymmer för henne att vara utan. Men dem gångerna som vi numera har sex så upplever jag vår relation bättre dem kommande dagarna så det är ju trevligt det också.
Men verkar inte som att hon förstår dem ”sociala” koderna när det kommer till att ta initiativ och det är ju tråkigt, begär inte att det skall ske flera gånger i veckan, men några ggr i månaden hade ju varit trevligt. Skall vara ärlig med att jag tror hon kanske har ngn annan diagnos som inte är bekräftad också, hon blir lätt duktigt på ngt men det tar då upp hela hennes tid och det känns som att hennes intressen går för ungarnas och det gör mig extra ledsen.
Många gånger som jag lägger manken till extra mycket för att ungarna inte skall uppfatta det så.
Tycker om min dam, men i ärlighetens namn så har jag tröttnat på hennes beteende för längesedan och det är nog pga. Av barnen som jag är kvar, eller rättare sagt så är det så.
Många gånger det har huggit i hjärtat av hennes kommentarer och man blir ledsen eller sårad.
Hon har det egentligen hur bra som helst, jag kör ungarna till både höger och vänster, tvättar, lagar mat, försörjer henne till 80% av hennes utgifter som hon borde skrapa ihop till själv genom att arbeta. Hon har haft kortare arbeten men inga längre perioder.
Efter att ha skrivit detta så inser jag hur korkat det låter när jag fortfarande är kvar, men vill att det skall fungera, men börjar tappa tron.