Som en obstinat tonåring

Ikväll bad jag min sambo att plocka undan efter sig i köket. Han har legat på soffan sen han kom hem med mobilen. Hans reaktion är att gå därifrån och säga ”nu blev det så ikväll”. När jag ber honom stanna kvar så att vi kan prata färdigt stampar han i golvet som en sur tonåring. Han är 44.

Jag vill bara att vi hjälps åt men det är så viktigt att han gör saker på ”sitt sätt”. Det är viktigare än att saken i sig blir gjord. Om det så bara tar fem minuter så läggs mer tid på att tjafsa om det än att utföra jobbet.